Personer med funktionsnedsättning får inte det stöd de har rätt till

Genomgripande sämre levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättning.

Skillnader i levnadsvillkor var år 2025 fortsatt stora mellan personer med och utan funktionsnedsättning.

Brister inom många olika områden

Myndigheten för delaktighet, MFD, synliggör mycket stora brister inom många olika områden i sin årliga uppföljning av funktionshinderpolitiken. Socialstyrelsens lägesrapport 2026 visar samma dystra och allvarliga brister. Riksrevisionens granskning likaså. Det är smärtsamt uppenbart hur stora skillnader i levnadsvillkor det fortfarande är mellan personer med och utan funktionsnedsättning. Den främsta frågan är kanske hur många granskningar, lägesrapporter och uppföljningar som ska göras och där det dessutom presenteras konkreta, adekvata och fullt rimliga förslag på åtgärder, innan något faktiskt görs?

Vad visar rapporter och granskningar gjorda av MFD, Socialstyrelsen och Riksrevisionen?

MFD, Socialstyrelsen och Riksrevisionen konstaterar bland annat:

• • Behov möts inte i tid
    • • sämre möjlighet till delaktighet och självständighet hela livet

• • Bristande tillgänglighet och stöd i skolan
  • påverkar både skolgång, arbete och försörjning.

• • Mer än dubbelt så hög arbetslöshet

• • En fjärdedel är i risk för fattigdom

• • Betydligt lägre medianinkomst än övrig befolkning

• • Behov av vård tillgodoses inte
    • leder till ohälsa, utsatthet och ensamhet
    • • sämre tandhälsa än övrig befolkning

• • Hög överdödlighet
    • Personer med LSS-insatser har dubbelt så hög risk att dö efter akut hjärtinfarkt jämfört med övriga befolkningen.
    • Blodfettsänkande läkemedel vid diabetes ges i lägre utsträckning jämfört med övriga diabetespatienter.
    • 2 gånger högre dödlighet vid bröstcancer för kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning och 2,5 högra dödlighet för kvinnor med autism jämfört med övriga bröstcancerpatienter.
    • •  Vid obesitas är överdödligheten bland personer med intellektuell funktionsnedsättning, tal- och språkstörning samt rörelsenedsättning, 4–5 gånger så hög.

• • Utsätts oftare för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld och övergrepp.
    • • Unga personer med funktionsnedsättning uppger dubbelt så ofta erfarenhet av sexuellt våld eller utnyttjande jämför med unga utan funktionsnedsättning.

• • Bristande krisberedskap
    • Inga rutiner för att nå personer med funktionsnedsättning vid kris eller krig hos två tredjedelar av Sveriges kommuner. Färre än hälften inkluderar funktionshinderpolitik i arbetet med krisberedskap.
    • • Andelen kommuner som har evakueringsplaner för LSS- och SoL-boenden var år 2025, 30–40 procent, beroende på boendetyp. Jämför detta med 2021 då det fanns evakueringsplaner för hälften av alla boenden

• • Lagar och regler får inte fullt genomslag
    • Tillämpning varierar och stora brister leder till att personer inte får det stöd de har rätt till.
    • Andelen verksamheter som följer upp behov och insatser har halverats – från cirka 20 procent till omkring 10 procent (2020–2024).
    • • År 2024 dröjde verkställigheten mer än tre månader för drygt 5 300 beslut enligt LSS.

• • Bristande kompetens
    • En fjärdedel av anställda på boenden inom LSS har ingen kompetens inom AKK eller tydliggörande pedagogik.
    • En fjärdedel av boenden och dagliga verksamheter enligt LSS saknar rutiner för hur personalen ska arbeta förebyggande.
    • Fortsatt användning av tvångs- och begränsningsåtgärder
    • • Ingen handledning – Endast 41 procent inom boenden enligt LSS får handledning och inom daglig verksamhet är det bara 35 procent som får det.

• • Oro för ökad tvångsflytt
    • Vissa kommuner kartlägger nu behoven inom gruppen som behöver LSS-boende ”för att möjliggöra för större rörlighet inom beståndet, och samtidigt skapa förutsättningar för brukare med mindre behov att få tillgång till den ordinära bostadsmarknaden”.
    • • Stor risk att ännu fler personer med beslut om boende enligt LSS blir tvingade att flytta till eget boende, trots omfattande behov av stöd.

• • Personlig assistans minskar ännu mer
    • • Kommunala beslut om personlig assistans har minskat med 2,1 procent mellan 2020 och 2024.

MFD:s uppmaningar till åtgärder

Myndigheten för delaktighet ger konkreta uppmaningar hur samlat arbete inom fyra centrala inriktningar behövs:

• • Universell utformning
    • • Universell design behövs inom samtliga av samhällets miljöer, tjänster och information så att de redan från start fungerar för så många som möjligt.

• • Åtgärda brister i tillgänglighet
    • • Inom offentliga miljöer, verksamheter och tjänster måste brister identifieras och åtgärdas.

• • Säkerställ individuella stöd och lösningar
    • • När generella lösningar inte är tillräckligt behövs individuella stöd och lösningar.

• • Förebygg och motverka diskriminering
    • • Personer med funktionsnedsättning måste involveras i planering, genomförande och uppföljning för att diskrimination ska kunna förebyggas och motverkas samt att delaktighet ska kunna säkerställas.

Riksrevisionens uppmaningar till regering och Socialstyrelsen

Riksrevisionen uppmanar regeringen att förtydliga lagen. De poängterar också att problemen med LSS delvis beror på att det skapats ett stort tolkningsutrymme i vissa bestämmelser. Att kommuner tolkar och tillämpar lagen olika är ett stort problem. Riksrevisionen understryker att mer tillsyn skulle bidra till att synliggöra och upptäcka de brister i handläggningen som finns och att det också skulle belysa kunskap om vad kommunernas skyldighet enligt LSS faktiskt är.

Det är vårt gemensamma ansvar

Är det inte dags nu? Kunskap finns. Konkreta förslag finns för att, om inte stoppa så i alla fall till en början kraftigt minska denna genomgripande ojämlikhet. Vad av detta inte bara kan och bör utan måste ske skyndsamt? Till syvende och sist, är detta något som på något sätt, rör oss alla. Vi på Prima Omsorg anser att flera av faktorerna som lyfts fram rör också oss som arbetar med personlig assistans i all högsta grad. Målet måste vara att bland annat bristande kompetens blir en icke-fråga. Alla personliga assistenter, vars uppdragsgivare behöver det, ska självklart utbildas i bland annat AKK och tydliggörande pedagogik. Läs gärna mer om hur vi tänker kring utbildningar och vår utbildningsmetod här. Detta ser vi som något som ska vara självklart, både inom personlig assistans och i andra typer av LSS-verksamheter. Handledning är ytterst viktig, personlig assistans är ett komplext yrke där många uppdragsgivare har omfattande svårigheter och behov. Självklart är det mycket svårt att utföra sitt uppdrag professionellt där varje person ger rätt stöd och service på rätt sätt, med en medvetenhet om syftet bakom de metoder som används, utan handledning. Det behövs en ständig utveckling för att arbeta förebyggande och för ökad delaktighet.  Även beaktat den höga överdödligheten och att det fortfarande förekommer tvångs- och begränsningsåtgärder, detta trots all den kunskap som finns tillgänglig, så ser vi det som en självklar nödvändighet med både adekvat utbildning och kontinuerlig handledning. Även om det inte talas så mycket om det längre så är LSS fortfarande en rättighetslag. Oavsett LSS-insats så ska den enskilda individen få leva som andra, med andra ord få leva sitt liv. Det är vårt gemensamma uppdrag att se till att så sker. Något annat är helt otänkbart.